Dags att hoppa ut ur bilden

Chères Mesdames, chers Messieurs,

Il est temps de dire au revoir. Mon année en France vient de terminer et je suis rentrée il y a quelques jours. Passant les 30 heures en route, traversant un pays européen après l’autre, j’avais bien le temps de tranquillement digérer cette époque de ma vie qui ne va sûrement jamais revenir. Finalement, je me suis arrêtée en déduisant que je suis née pour être suédoise, toute autre expérience ne pouvant jamais rivaliser avec.

En vous remerciant profondément de votre dévotion et en espérant votre satisfaction, je vous prie d’agréer, Mesdames, Messieurs, l’expression de mes sentiments distingués.

En vecka av examinationer har passerat men jag tänkte bespara er mina allra djupaste känslor genom att helt enkelt bara konstatera att ”man kan inte vara bra på allt” och att elementet {ibland är man inte bra på någonting} per definition ingår i denna mängd. Nu väntar i alla fall en lång ledighet då jag kan andas ut och samla nya krafter inför vårterminen – detta i form av en lördag och en söndag. Som tur är inte vilken lördag och söndag som helst, och det finaste med denna historia är att efterföljande tre (3) veckor inte heller de är vilka som helst.

Och ännu mer äventyr väntar, det är snart dags att berättiga mitt val av studieort. Jag syftar förstås på en skidresa och det kommer med all säkerhet vara alldeles fantastiskt vackert, men jag måste modigt och kanske lite glupskt erkänna att tre hotellnätter med halvpension lockar minst lika mycket, särskilt i gott sällskap av familjen Engberg.

De senaste veckornas toppenväder har också talat till Grenobles fördel, och jag tänkte ännu en gång avsluta med en bild, denna gång på utsikten från mitt sovrumsfönster.

Utsikt, 320 €/månad

Två veckor kvar till sluttentor, och efter fyra månader med ett tjog föreläsningar i Réseaux et télécommunications kan jag inte göra annat än bedöma det som något av ett misslyckande att jag, med syfte att plugga inför tentan, kommer på mig själv googla på frasen ”hur fungerar Internet?”. True story.

Jullovet kom inte direkt olägligt, det slutade däremot otroligt olägligt och jag behöver kanske inte nämna att det var motigt att ta sig upp på morgonen innan avfärd. Visst hade jag stundtals sett fram emot att få åka tillbaka och berätta för fransmännen om det fagra landet Sverige, men denna förväntan försvann i samma ögonblick som jag insåg att dessa berättelser ju tvunget måste ske på – just det – franska. Att slutligen få fram sitt meddelande är en sak, men det är trots allt skillnad på att kommunicera och att konversera och efter åtskilliga månader i utlandet är det inte längre lika tillfredsställande att bara ha blivit förstådd.

Vårterminens kursval är nu gjort och denna gång aningen mer verklighetsbaserat. Tyvärr innebär detta att jag inte får den franska matteskolning jag i en avlägsen värld drömt om. Analyse appliquée (tillämpad analys) fanns det visserligen en kurs som hette, vilket ju lät lovande, men jag går inte på dessa skämt längre. Nåja, desto mer av det goda nästa år.

I mitt sökande efter livskvalitet cyklade jag, närmast krampaktigt, till ett gym och bad om priser på gymkort. ”Kosta vad det kosta vill” tänkte jag, och det var nog bra, för utan denna (högst tillfälliga, vill jag tillägga) devis hade jag absolut inte suttit här med decenniets värsta träningsvärk. Och svindyraste gymkort alltså.

Tentor är tack och lov inte allt här i världen och jag vill avsluta hoppfullt med att säga att jag ser mycket ljust på framtiden. (Värre lär det ju inte bli.)

Hur gör jag rentrée efter föregående bittra inlägg? har jag tänkt, för nog var det lite bittert. Efter att nyss ha avnjutit säsongens första glögg skulle jag kunna påstå att alkohol faktiskt löste mitt problem, även om inspirationen inte kom tack vare just denna ingrediens, snarare trots den. Glögg och pepparkakor går i alla fall hem även hos fransmän kan jag berätta, och i och med denna upptäckt bockar jag nöjt av en svensk tradition från listan och förbereder mig inför nästa överraskning.

Min vänskapskrets på ENSIMAG börjar stabilisera sig vilket jag förstås välkomnar. Min närmaste vän heter Amani och hon är allt jag behöver, hon ”håller mig nere på jorden” och ”ger mig perspektiv på livet”:

Till skillnad från andra som visar en mer ödmjuk och förstående sida när jag efter ett tvetydigt uttalande frågar om de förstått, svarar Amani – bestämt men ändock så frågande – ”Non?”. Här följer en likgiltig och föga förväntansfull tystnad och det går lätt att förstå av situationen att Amani inte tänkt guida mig rätt. Jag tar ett djupt andetag och försöker igen. Och igen och igen.

Eller som förra veckan, när jag med påvisad glädje berättade för Amani att jag hade planerat koka risgrynsgröt i helgen. Amani fick nästan kväljningar varpå jag själv också började fundera över vad jag faktiskt tänkt utsätta mig för. Mitt tvivel blev dock kortvarigt, och även om risgrynsgröt smakar bättre tillsammans med mjölk som faktiskt surnar utanför kylskåp, var jag otroligt nöjd över fredagens festmiddag. Och lördagens och söndagens.

Jag tänkte avsluta med en illustration och samtidigt meddela att jag nu känner mig redo för lite julklappsrim.

Kurs i Théorie des langages, svett och tårar

Kinesisktalande svensk man med GPS, ovärdeligt

En fördel med att franska universitetsstudenter i princip är tio år yngre än de svenska är att man fortfarande tillämpar höstlov så att de små liven kan klättra i träd en vecka. Jag tackar och tar emot, men jag tyckte att Nanjing lät mer spännande varför jag, ja, åkte dit.

Något avtrubbad efter hemkomsten från Kina är jag nu (tyvärr) tillbaka i verkligheten, men det tar nog en vecka till innan jag slutar förbanna mig över mitt ytterst opraktiska val av studieort. Jag tänkte hur som helst berätta lite kort om mina upptäckter i öst:

• En kinesisktalande svensk man med GPS är bra att ha
• En kinesisktalande svensk man med GPS är bra att ha i Kina

Inte nödvändigtvis nya upptäckter.

Livet på ENSIMAG känns mer och mer hopplöst:

• Probabilité appliquée, 3 hp
• Théorie des langages, 3 hp
• Algorithmique et structure de données, 7 hp
• Réseaux et télécommunications, 4 hp
• Optimisation, 2,5 hp
• Economie, 1 hp

är i nuläget inte roligt någonstans och även om allt går bra i slutänden (vilket med hänvisning till kurs nummer ett inte kommer att hända) summerar terminens poäng som synes enbart 20,5. Jag ska inte låta min personliga lågkonjunktur störa Lovisa i Grenoble, men ska man någon gång ha ett moment of sympathy för mig så rekommenderar jag från och med nu till och med nu. Tack.

Nu när det nalkas mot jul tänkte jag introducera några svenska traditioner i mitt kollektiv. De kulinariska upplevelserna är förstås roligast och jag tänkte mjukstarta med risgrynsgröt: kokt mjölk och ris kan knappast slå fel. Eftersom jag kom på det här i skrivande stund har jag inte fler idéer ännu, men jag lovar att berätta om mina erövringar vid ett senare tillfälle.

Kort och koncist är min grej, à la prochaine fois!

Messieurs dames, det har gått oförskämt lång tid sedan sist, och trots detta måste jag tyvärr meddela att det inte är särskilt spännande läsning som väntar. Anledningen till att jag ändå skriver är att jag har en dugga imorgon att plugga inför.

"Älskling, jag pluggar på Rue des Maths"

Jag ska vara helt ärlig, det mesta är fortfarande svårt och jag önskar att det fanns en Lovisa i min klass vars föreläsningsanteckningar jag kunde kopiera. Min blyghet begränsar dessutom min språkliga framfart, men sådan är jag och jag tänker istället på alla andra erfarenheter jag skaffar mig.

Under två veckor har Grenoble gått från 25-gradigt till 5-gradigt och det finns ingen gräns på fransmännens klagomål över den plötsliga kylan. Det är nu jag vill kunna imponera med mina nordliga gener, ta av mig jackan och äta frukost på balkongen, men jag har insett att jag inte är den snökvinna jag och alla fransmän trodde. Nåja, jag välkomnar höst och vinter med öppen famn (men stängd jacka), medan fransmännen undviker kylan väljer jag rutinmässigt att genomlida den.

Vad mer har hänt?

• Min kurs i medeldistanslöpning har börjat och jag har snabbt blivit en av tränarens favoriter. Jag lånar nämligen snällt ut min cykel till honom så att han slipper ta ut sig under uppvärmningen.
• Jag kan avslöja att jag är med i universitetskören, jag har givetvis lyckats få in en svensk julsång i julkonsertprogrammet och jag känner nu att jag som Yi:are har dragit mitt strå till stacken. Tills vidare lägger jag därför bagarplanerna på hyllan.
• Jag vill också presentera mitt kollektivs femte medlem – en gitarr, otroligt efterlängtad. Punkt.
• Och slutligen, inte att förglömma, mina föräldrar har besökt landet vilket var mycket uppskattat. Vi hann med mycket men viktigast att notera är kanske att det konstaterades att ”mitt område ju inte är så farligt”, möjligen något krystat.

Nu återstår bara storstädning av lägenheten innan jag kan börja med pluggandet.

Les téléphériques under vissa omständigheter, 0 €